Volfram Jönsson

Volfram Jönsson kontaktade Vågen i juli 2006 efter att han hade hört talas om vår inblandning i Tures kraftprov och Bettys nitroglycerinosande framfart på Bjärehalvön.

Volframs nyutkomna roman ”Döden i bunkern” hade precis utkommit i femtiofem länder och försäljningen närmade sig tolv miljoner exemplar. Boken hade författats tillsammans med grannen Lennart Läst och inför utgivandet hade de, över en flaska Bjärevatten, beslutat att Volfram skulle få 100 % av inkomsterna i 5 år. Därefter skulle Lennart få resten.

Volframs inkomstbringande litteratur hade inte stoppat honom från att en månad tidigare (på sin 60-årsdag) begära ut alla sina flitigt ihopsparade pensionspengar, och när han kom till Vågen var han synnerligen nöjd med den totala inkomsten. Vi på Vågen gjorde dock Volfram uppmärksam på att hälften av hans pensionsbesparingar försvann i skatt eftersom boken nu gav höga inkomster. Efter ett möte på trettio minuter var pensionsutbetalningarna uppskjutna i 5 år och Volfram kunde återigen se sina besparingar gro. Detta till synes enkla tilltag gjorde att Volfram insåg att han redan nu skulle vara god för ett banklån som kunde uppfylla hans hemliga dröm – en dröm som inte förvånade någon i Volframs närhet.

Nitton månader senare ställde han upp sig för utslag på första tee på S:t Andrews i Skottland. På hans peg vilade en golfboll som var helt täckt av gnistrande diamanter signerat en av de främsta juvelerarna i New York. Tyvärr lider Volfram av en ganska besvärande slice, så bollen fräste iväg i en krum båge innan den dök i vattnet alldeles vid McGregors brygga söder om Kilmarnock. ”Det gör ingenting”, skrockade Volfram. ”Om det inte varit för att Vågen skött om mina affärer på ett så förstklassigt sätt hade jag aldrig fått uppleva det här ögonblicket. Jag har arton nya bollar på väg i nästa vecka!”

Tillbaka till Drömfabriken

volfram-jonsson